STATLIGA OMHÄNDERTAGANDEN – PSYKIATRISK TVÅNGSVÅRD

LAGEN OM PSYKIATRISK TVÅNGSVÅRD

En person som har en allvarlig psykisk störning kan tvingas att bli vårdad mot sin vilja med så kallad psykiatrisk tvångsvård.

Det är ett stort ingrepp i integriteten att tvingas till vård, men ibland kan det vara nödvändigt om man till exempel är psykotisk och har självmordstankar, eller är farlig för andra människor. Då kan man behöva vård dygnet runt på ett sjukhus, så kallad sluten psykiatrisk tvångsvård.

Ibland kan man få vården inom det som kallas öppen psykiatri.

För att sluten tvångsvård enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) ska bli aktuellt måste följande villkor vara uppfyllda:

  • Personen lider av en allvarlig psykisk störning. Allvarlig psykisk störning är ett svenskt juridiskt begrepp och inte en medicinsk term. Begreppet avser psykotiskt tillstånd med förvirring, tankestörningar, hallucinationer eller vanföreställningar. Även depressioner utan psykotiska symtom där risk för självmord föreligger och mer uttalade personlighetsstörningar med impulsgenombrott av psykotisk karaktär eller stark tvångsmässigt beteende räknas som allvarlig psykisk störning
  • Personen har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård (vården kan ej tillgodoses på annat sätt än genom inläggning).
  • Personen motsätter sig frivillig vård eller att det ”till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke”.

 

Vårdintyg

När man har en allvarlig psykisk störning och inte går med på frivillig vård måste man bli undersökt av en läkare som kan utfärda ett vårdintyg. Läkaren får bara utfärda vårdintyg om villkoren i lagen om psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda.

Ibland kan undersökningen inte göras på grund av att man vägrar eller är våldsam. Då har läkaren möjlighet att tillkalla hjälp från polisen, som till exempel kan ta sig in i bostaden eller hämta till läkarundersökningen.

I ett vårdintyg beskriver läkaren vilka skäl det finns för tvångsvård. Tvångsvård får bara ges om patienten är svårt psykiskt sjuk och verkligen behöver vård. Dessutom måste det vara så att patienten själv motsätter sig vård. Syftet med tvångsvården är att patienten ska bli så frisk att hen frivilligt kan ta emot den vård hen behöver.

När man kommer till sjukhuset eller vårdinrättningen blir man undersökt på nytt. Sedan ska chefsöverläkaren inom ett dygn besluta om man ska tas in för sluten psykiatrisk tvångsvård eller inte. Chefsöverläkarens beslut ska grunda sig på undersökningen och vårdintyget. Det får inte vara samma läkare som har skrivit vårdintyget som fattar beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård.

 

Vårdplan

En vårdplan ska upprättas så snart som möjligt efter beslutet om tvångsvård. I vårdplanen ska det stå i stora drag vad vården ska innehålla, både på kort och längre sikt.

Tvångsåtgärder får användas ”om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärderna”. Finns det möjlighet att bedriva vård med mindre ingripande åtgärder så ska dessa tillämpas. Tvång ska användas så skonsamt som möjligt. Tvångsåtgärder enligt lagen kan innefatta kortvarig fastspänning, avgränsning från andra patienter och inskränkning att använda elektroniska kommunikationstjänster (telefon, internet). Åtgärder som att lägga i bälte och avskilja patienten från övriga patienter är alltså reglerade och beslutas av chefsöverläkaren. Chefsöverläkaren är ytterst ansvarig för vård och behandling och är enligt lag tvungen att rapportera sina bedömningar gällande tvångsåtgärder till IVO- “Inspektionen för vård och omsorg”.  Fastspänning och avskiljande från övriga får endast ske under kortare tid. Vid fastspänning ska det finnas vårdpersonal närvarande.

 

Förvaltningsrätten kan förlänga tvångsvården

Om chefsöverläkaren anser att tvångsvården måste fortsätta längre tid än fyra veckor ska det prövas av förvaltningsrätten. Då har man som patient rätt till ett offentligt biträde. Det är en advokat eller som kan vara behjälplig under processen i förvaltningsrätten. Vi på Prio advokatbyrå åtar oss dessa mål. En muntlig förhandling med rätten och sakkunnige läkaren, behandlande läkaren samt personen som är under tvångsvård med sitt offentliga biträde närvarar. I den muntliga förhandlingen tar man upp yrkanden och grunder och där har hen möjlighet att framföra sina åsikter och önskemål.

Förvaltningsrätten kan besluta om fortsatt vård under högst fyra månader. Därefter kan förvaltningsrätten göra en ny prövning och ge chefsöverläkaren rätt att fortsätta tvångsvården med högst sex månader åt gången. Tvångsvården kan pågå under flera år, men det är ovanligt.

Beslut från förvaltningsrätten kan överklagas inom tre veckor med hjälp av det offentliga biträdet.